Hur kunde detta hända.....
I många år har jag läst, lyssnat på böcker och sett filmer om "Law Of attraktion" alltså attraktions lagen. Och sedan dess har jag som så många andra försökt leva efter den så gott jag kan. Ändå händer det saker i livet där man faktiskt undrar, hur kunde detta hända?
Hej allihopa!
Länge sedan jag skrev och som alltid har jag en dröm om att skiva dagligen och dela med mig av det till dig. Men livet kommer emellan och prioriteringar måste göras.
Nu står jag i alla fall i stallet och skriver från mobilen. Det är alldeles lugnt här och fåglarna kvittrar, hästarna äter frukost ute på gruset och Livia är hemma än så länge. Hon kommer med pendeln sen. Det är när jag är ensam jag känner att jag kan koncentrera mig på saker jag vill göra, som att blogga. Vill också börja vlogga, podda osv men det får komma senare. 🥳
Idag vill jag berätta om det som många sett och läst om på min Facebook sida. Torsdagen sen 2 september kommer det där samtalet alla föräldrar är rädda för. Rektorn från Livias skola ringer mig och berättar att Livia blivit misshandlad av en annan flicka i skolan. I matsalen framför alla som va där. För att lugna mig säger hon att Livia inte gjort något fel utan är offret i situationen. Paniken fans redan där jag strax före samtalet känt att någor va fel. Jag fick en notis om att hon inte va på lektionen och det va 15 min in i lektionen. Så sen är hon aldrig tänkte jag. Jag ringde och inget svar. Bad en vän ringa också utan svar. Bäst jag går dit tänkte jag. Som tur är bor vi 2 min från skolan. Och när jag är på väg till hallen kommer samtalet. (Så jag va ju lite på väg redan) Rektorn fortsatte med att säga att polisen va på plats och det vore bra jag kom. Jag sprang dit, ringde mormor, pappa Henke och vips va jag där. Jag tror jag glömde andas för när jag kom dit och alla i rummet utom en polis och Livia lämnat började jag hosta och tror jag fått en ångest/panik attak 🥺 Hostar resten av dagen.....
Livia berättade vad som hänt och det skär i mamma hjärtat att lyssna. Vi går hem tillsammans och försöker återskapa nån form av vardag med det är helt omöjligt. Mormor kom och det va skönt. Efter några timmar börjar Livia känna smärot i rygg, nacke och huvet. Hon blev ju knuffad in i en vägg, tjejen tog hennes huvud och dukade det i i vägen för att därefter ta tag i hennes hår och slita ner henne på golv och börjar sparka henne. Livia han inte fatta vad som hände och tillslut fick en kille i klassen bort tjejen och alla skrek tydligen i matsalen.
(Anmärkningsvärt att inga vuxna va där och ingrep. Mycket märkligt!)
Livia är duktig på att stänga in sina kännslor och visar upp en sida som om allt är bra. Vi åker till akuten och får läkarvård ganska snabbt. Allt Livia känner går inte se med blåtta ögat mer än att hon fått kontaktioner i muskler i ryggen. Och vissa märken där hon blivit sparkad. Vi åker till stallet där vi får lugn och ro med våra hästar.
Följande dag går Livia till skolan. Flickan som gjort detta är avstängd tillsvidare och Livia möts av kärlek och blir väl omhändertagen av elever, lärare och även föräldrar till elever i skolan. Men mitt mentala är inte på plats ännu och jag är orolig hela dagen. Livia får en bra dag men har ont överallt. Helgen går och givetvis blir vi sjuka på måndagen. Livia va i skolan och dom hade friluftsdag. Utan att tänka sig för körde hon på och ja givetvis blir vi båda sjuka. När något som detta inträffar går det så mycke energi och kroppens emunförsvar minskar.
Idag lite över en vecka senare börjar vi komma i lite mer balans. Vad som kommer hända med tjejen vet vi inte ännu men i mitt mamma hjärta hoppas jag hon får hjälp. Ja jag tycker hon ska fått nått slags straff men hon behöver hjälp. Det är mest synd om henne. Vi kommer gå vidare i livet men kommer aldrig glömma detta. Nu ska vi bara hitta ett sätt att förhålla oss till det som hänt, framtiden och fortsätta leva det liv vi vill.
Vill tacka för allt stöd vi fått under denna händelse och vi vet att andra barn och ungdomar kan ha det värre. Det tar inte bort det som vi upplevt och vi vill inte bli jämföras med någon. Allas upplevelse är unika och det är vad det är.
Livia har fortfarande ont i huvet, nacke och rygg. Blir det inte bättre snart får jag tänka ut vad nästa steg blir. Givetvis har hon fått alternativbehandling och det har gjort gott. Men man vill inte missa något. Så kanske ska boka tid till massören/oseopaten.
Nu blircka vi framåt och Livia ser fram emot att jobba på i skolan. Ska bara blir helt frisk först från förkylningen. Men hon är nästan frisk. 😉
Vill avsluta med att säga att alla tampas vi med bra och dåliga händelser i livet. Allt är inte vara en rak väg men tills slut hittar man till den väg som leder en framåt igen.
Tack för att du läste detta inlägg och du får gärna dela det vidare och kanske det finns någon där ute som upplevt samma som oss som vill ta kontakt. Vi kan hjälpas åt att stötta och motverka våld, mobbning och förtryck av alla sorter i skolan. Livia är stark mentalt, så ingen sätter sig på henne igen kan jag säga 🤣
Kärlek och ljus till dig 🥰
Kram Alex 🤜❤🤛
