Haft några riktigt mörka dagar... 💀
Men hej fina du 🤗
Hoppas du mår bra? Själv har jag haft några riktigt mörka dagar. Och i bland undrar jag om jag är "skittso" 💀
Jag vet så klart att jag inte är ensam om det just jag känner och att det finns andra som har det sämre än jag men det tar inte bort alla känslorna. Jag försöker komma fram till varför jag mår skit och jag försöker vara glad och tänkta på allt jag har i livet. Och du som läser och följer bloggen vet ju mina tankar sedan innan så förklarar inte det igen nu.
Nu till vad jag kommit fram till. Jag känner mig vilsen och att jag inte riktigt hittar min plats längre. Varken i samhället eller i stallet eller skolan, vänner, jobb, familj mm. Det känns som jag är så annorlunda mot alla andra och tänker på annat sätt och därför blir det ofta så fel och det är enklareatt dra sig undan. Jag har ju lätt dyselexi och ADHD som är utred (avbröt minuterna innan det stämplade adhd på pappret) Jag vet vad jag älskar och jag vet innerst inne vad jag är bra på men ändå känns allt skit. Jag är sjukt trött och sover mest. Jag är ju sjukskriven till 10 januari från skolan vilket är skönt. Jag vet också att många med mig mår skit pga av pandemin som verkligen är en "partypoper". ✖❌✖
Ärligt talat tror jag fler mår psykiskt dåligt av alla regler och den sociala distansen som råder är själva coronan. Jag är uppenbarligen en av dom så blivit med psykiskohälsa och har svårt att vända alla negativa tankar.
Länge har jag kämpat med att passa in. Hitta mitt nya jag sedan vi lämnade Styret och många gånger har jag trott jag hittat rätt men fler gånger har jag inte gjort det. Att misslyckas är ju endel av livet och jag är inte rädd för själva misslyckandet men orken att ställa mig upp igen och igen börjar tryta och jag känner mig galet ensam. Det är fasen lättare att inte synas eller finnas och må skit än att köra på. Men känslorna när man mår skit är värre än när man kör på. Men hur ska jag hitta orken att resa mig igen??? Just nu har jag tappat "mojon" alltså motivationen trots alla böcker jag plöjer om hur jag kan. Trotts läkarbesök och psykolog. Nä det hjälper mig inte. Och jag vet jag har vänner som bryr sig men dom flesta har egna familjer och är upptagna med sitt. Jag har ju Livia men hon är stor nu och har fullt upp med sig själv och hitta vem hon är. Så det enda jag känner att jag gör är att finnas för henne när hon behöver mig. Rätt ensamt det också.
Va det rätt att sluta jobba med hästarna? Passar jag som författare? Kan jag bli en föreläsare? Kommer jag missa chansen till vissa drömmar för att tiden rusar? Kommer någon lyssna och titta om jag starar podd eller Youtube? Är jag en bra mamma? Kommer jag få ordning på min kropp och mina tankar? Vem är jag????????? ⛔
Shit va vilsen i pannkakan jag är. Psykologen sa att jag skulle försöka återgå till hur jag levde innan skolan. Ja men det är ju just det. Vill jag det? Eller vad vill jag och var ska jag börja och hur skall jag kunna må bra igen?
Så klart jag har saker i livet som är bra och gör mig glad. Det får jag skriva om i ett nytt inlägg.
Nu är det dags att avsluta och försöka diska och städa och fortsätta med en annan bok jag läst parallellt med: Fin din livsuppgift. Kan verkligen rekommendera denna boken. Den ger en skön och lätt känsla när man lyssnar på den och den är enklet att ta till sig. ❤📚
Ha en fin dag ❤ och gå efter dina drömmar i tid 🧭
